Jaha - det här föreställer alltså mig, Ragnar. Hustrun fotade den 22:e dec. 2021. Jag har kommit rätt högt upp i ålder och blivit ganska familjär med mina rynkor och mitt gråa hår, som förresten minskat ganska rejält i omfång och nästan försvunnit helt uppe på "skulten". Men - såg jag inte ut som jag gör, så fanns jag förmodligen inte, och det är absolut ingen angenäm tanke. Inte utan stolthet som jag meddelar, att jag tillhör det mycket exklusiva golfargänget på Breviken som passerat 85 år!!
Har fått nya tänder - implantat - i min underkäke, så nu har jag rostfritt stål i höger höft och titan i munnen. Dessutom har min gråstarr botats med nya inopererade linser. Vad det är för ett konstigt material i dem vet jag inte. Kanske plast, som finns i allt möjligt nuförtiden. Alla nya grejor i min kropp verkar fungera alldeles utmärkt, så jag är oerhört tacksam för det.
För rätt många år sedan blev jag nästan "påtvingad" datorkunskap av hustruns svärson. Han hjälpte mig verkligen igång, fast jag var mycket skeptisk till den här, för mig, nymodigheten.
Ingenting blev sig likt. Det blev ju t.o.m ofattbart lätt att skriva och redigera på maskinen. Det ramlade fram en massa rimmade verser. Nästan utan att jag kunde stoppa. Förmätet att kalla det dikter, men i allafall väldigt roligt att forma raderna.
Så har jag också fått för mig att skriva en sorts levnadshistoria/minnen. Historien är, tack och lov, inte avslutad än, men numera läggs alla nyheter in under Aktuellt/Div. tankar och funderingar omkring oss och vårt hem. Eftersom det är så enkelt att fotografera numer, så finns en hel del bilder med också.
Har inte alls Hustruns begåvning vad gäller hobbys, förutom golfen, där i varje fall jag tycker mig vara i det absoluta toppskiktet hm, hm bland seniorerna. Ett par säsonger har dock störts av diverse krämpor, som i skrivandes stund är åtgärdade och dessutom till, som jag säger härovan, min fulla belåtenhet.
Så med ofantlig stolthet vill jag meddela att mina barnbarnsbarns skara numera, 12:a nov. 2021, omfattar 11 st. Ja - vad skall jag säga? Rent ofattbart! Det stora problemet är: När skall jag få träffa dem alla?
